En julsaga

Robert Zemeckis fortsätter på inslagen väg och matar oss med motion captureanimerade filmer. Och inte för att vara överdrivet negativ; men behöver vi verkligen ytterligare en version av ”En julsaga”?

Internet Movie Database listar ett femtiotal versioner gjorda både för TV och film, över de senaste hundra åren. Charles Dickens (odödliga) klassiker har berättats så många gånger sedan berättelsen publicerades 1843 att den blivit inbäddad i vårt undermedvetna. Det finns ingen annan historia som refereras lika flitigt i jultider eller generella diskussioner kring givmildhet och familjekänsla. Ebenezer Scrooge har blivit ett uttryck för bittra, snåla och egoistiska människor. Så stark är Dickens historia. Men den är också så inpräntad och välkänd att det helt enkelt inte är speciellt upphetsande att ta del av Scrooges tråkiga attityd för trettioandra gången. Då hjälper inte ens Zemeckis 3D-animeringar.

Jim Carrey har krängt på sig green screendräkten och spelar en handfull roller. Även om Zemeckis lyckats göra sina karaktärer mer levande (ansiktsuttryck var en bristvara i "Beowulf" och "Polarexpressen") känns karaktärerna oftast plastiga och tillgjorda. Varför skulle motion capture vara bättre än vanlig spelfilm, eller traditionell datoranimering? Det är svårt att se några uppsidor när tekniken ändå är många, många gånger dyrare än alternativen, i synnerhet då avkommorna ofta är identiska skådespelarna som spelar dem. Upplevelsen hade helt enkelt blivit starkare om vi fått ta del av Carrey, Colin Firth, Gary Oldman och Robin Wright Penn på riktigt.

Men även från en strukturell synvinkel är ”En julsaga” en ojämn och alldeles för lång historia. Filmen inleds i ett långsamt, men intensivt tempo och är mer skrämmande än de andra filmadaptionerna, i grunden är det ju trots allt en spökhistoria. Inledningsvis är det också spännande att beundra ett gediget hantverk med fantastiska detaljer, allt från snö till tapeter är skapade med en enastående precision. Men när de första intrycken runnit av och vi påminns vi om att vi kunnat klara oss alldeles utmärkt utan den här filmen.

Tillbaka